donnieochfrank

jag ber om ursäkt till alla i förhand som kan tänkas ta illa vid sig av detta
jag är bara på dåligt humör och det går inte att hejda mig då
allt det här är mest och nästan helt riktat till mig själv

jag har känt mig väldigt sliten mellan olika delar av mig själv, två starka delar
och det känns som att fler än jag är så just nu
jag funderar mycket på viljan och kunskapen att jag vet vad som förväntas av mig
och hur jag ska bete mig och sköta mig för att fortsätta utvecklas, som person och med åldern
även vad jag själv förväntar av mig och hur jag tycker jag borde klara av att hantera vissa saker (många saker) vid det här laget

men det känns som att jag och många andra predikar att vi ska och att vi vet och att vi kan
för att sedan i slutändan komma med en halvdan ursäkt och sedan ge vika för den andra starka delen
som skriker i oss; HA SÅ ROLIGT DU BARA KAN! medans du kan
eller ja, det behöver inte ens krävas det för att få oss att backa från vårat så kallade "ansvar"
som vi dragit på oss själva av någon andeling
det krävs bara att hjärnan (eller hjärtat eller magen, välj organ själv efter känsla och tycke)
som säger; det andra är jobbigt, gör det här
som i mitt fall; det är jobbigt att stå bland tegelväggar och jobba när hösten är så fin
eh. så köp alkohol och stäng in dig i din lägenhet och lev
för att komma på att jobba krävs för att kunna ha kvar lägenhet
och införskaffa alkohol - typiskt, eller hur?
dilemmajävel.
sen får jag ett infall igen och tycker att jag av någon orsak f ö t j ä n a r
att bara gå, bara gå gå gå och få uppleva allt vacker och spännande i världen
tills jag gör det och ba; ehm... det här var ju inte så jävla spännande?
jag vet inte ens hur man gör sig förjänt av att mötas av spännande, vackra upplevelser.
känns som ett rätt dum grej att förtjäna
dilemmajävel. äh, saksamma tänker jag tillslut och ba; jag jobbar så jag kan leva i helgen
just nu tycker jag att det lämnar oss med ännu mer problem än vi började med
för vad vi än väljer att skjuta upp kommer vi eller någon annan åt oss vara tvungen att hantera

jag menar verkligen inte att det här beteendet är dåligt
jag tror det är nyttigt, och självklart och ... roligt
även om jag tror det kan vara skadligt för oss själva och våran utveckling
så önskar jag att vi bara kan sluta predika mest och... ge vika hela tiden kanske?
och stå för det, haha. sluta predika som jag gör just nu helt enkelt.
mest bara stå för vad vi gör och inse att bara för att man har insikt
och VET så måste man inte, man kan bara välja att göra ibland (oftast)
nej men hitta balansen mellan den odödliga 15åringen och ansvarsfulla 20åringen
det är svårt och det är egentligen min enda poäng

och livet känns ju bra underbart när man råkar skriva kuk istället för kul
och dick istället för dock

ni hittar mig i frysen

/hanna inte så mycket honung idag, mest överlägsen och bitchig idag